Grave Encounters är i alla fall en sån där "tja, vi har hittat en mystisk film som typ är en skräckfilm". Ni vet, skakig handkamera, man ser inte riktigt vad som händer, night-vision.. Allting som uppenbarligen gör en film bra. För visst kan man inte få nog av dessa? Den enda bra filmen med skakig handkamera rakt igenom som jag har sett är nog "Cloverfield". Japp, den tycket jag var nice. Finns det fler bra sådana filmer? Jag kanske har glömt bort någon, påminn/tipsa mig gärna om sådana i så fall.
Jaja. GE var det. En grupp personer som gör sånt här spökjägarprogram, som man heller aldrig kan få nog av, ska in i ett gammalt mentalsjukhus som det uppenbarligen spökar i. Det börjar med att de riggar upp sina kameror lite överallt och väntar. Eftersom det här är lite råmaterial så märks det att de kör kanske mycket bullshit, de är inte så fascinerade eller äkta som de vill verka på TV, men det här stället får dem att ändra på sig. De låser in sig i mentalsjukhuset helt frivilligt och ska bli utsläppta på morgonen, men efter att ha blivit överfallna av ett spöke så bestämmer de sig för att packa ihop grejerna och dra lite tidigare. Fast se, den gubben gick inte! De slår upp dörrar och har sig men kommer inte ut. Hejochhå, hela stället är skadat och läskigt. De är alltså fast där inne på mentalsjukhuset där det spökar.
Jag kan nog förstå om man tycker att det är spännande ungefär så här långt. Det är lite dörrar som stängs och sånt, så om man gillar Paranormal Activity och sån spänning så är nog första halvan rätt så nice. Ni vet i alla fall vad jag tyckte om den. Hur som helst så ballar det ur nu. Inte på ett bra sätt utan vi snackar "hej, vi är filmskolestuderande som inte har någon budget, men vi kan nog göra jävligt schyssta specialeffekter ändå". Det gick inte. När man väl få se alla spöken så mår man bara dåligt. Fyfan, det är verkligen inte bra gjort det här. Trots att allting runt omkring är lite lo-fi så känns det ändå som att regissörerna, med det häfta namnet The Vicious Brothers, har sagt till sina kompisar att vara med i filmen. Det är inte proffsigt någonstans och det är lite på grund av att det är så dåligt som man har svårt att ta filmen på allvar.
Som ett pålägg av bajs på den här dåliga specialeffektsmackan så dyker det även upp rent usla skådespelarprestationer. I PA och liknande "autentiska" filmer så ska det ju inte alltid vara skådespelarinsatsen som ligger i grund. Det ska vara naturligt. Det ska vara dåligt. Så även här, i första halvan. Sen när de ska spela galna mentalpatienter och skratta hysteriskt så håller inte det. Då helt plötsligt måste man övertyga, vilket de inte gör här. Nej, det påminner mest om amatörteater. De skulle bara ha släppt lite på specialeffektsspökena och de, för att vara diplomatisk, inte helt tillfredsställande rollprestationerna. Det är faktiskt nästan så att man börjar att uppskatta Paranormal Activity för att den var så tråkig.
Mitt tips, om ni verkligen vill se den här, är att bara kolla på trailern. Den är bra mycket läskigare än själva filmen. Ni sparar tid och energi och allting. Filmen handlar förresten om att någon hittar bandet med det här inspelat, det sägs redan i inledningen, så ni kan ju kanske själva räkna ut hur den slutar. Det finns liksom ingen anledning att se den då.
Cook my dinner, bitch! Då skrattade jag ett tag.
