Michael Bay gör en Turtlesfilm 1

Den har inte gjorts än. Den är bara på planeringsstadiet än så länge. Trots detta så kan jag säga att den kommer att vara så jävla dålig.

Michael Bay ska göra en TMNT-film. Ni vet, han som gör en film om en bra historia men tar in asdåliga skådespelare och sen spränger allting i slow motion istället för att göra något bra av det. Han har bestämt sig för att sodomisera min barndom. 

Många fans har stormat omkring och blivit upprörda över hans ändring i historien. För er som inte vet så står TMNT för Teenage Mutant Ninja Turtles, men Herr Bay har bestämt sig för att låta ninjasköldpaddorna vara utomjordingar. Alltså inte muterade. Han ändrar med andra ord ALLT. De kommer inte kunna vara TMNT i hans film. Varför gör han så här mot oss?

Snubben går sedan ut och möter kritiken att alla ska vara lugna, att han jobbar med en person som var med och utvecklade TMNT och att alla kommer att älska sköldpaddsgänget i hans film. Med hans track record så känner jag mig ganska säker på att han ljuger. Han har ingen som helst koll på vad fans vill se. Han vill bara tjäna pengar. Den här filmen kommer inte att rikta sig till gamla fans som ser fram emot ett nytt äventyr, den kommer att rikta sig till kåta 14-åringar som vanligt. Hur många här tror att April O'Neil kommer att vara skitsnygg men helt värdelös? Det är vad jag tror.

Så. Jag kommer garanterat att se den här filmen och ge en bedömning då. Då får vi se vad jag hade fel på. Jag kommer kanske att älska filmen? Om jag tycker att den är bra så ger jag bort min box med Turtles + en affisch på Leonardo från 1991 (den har en serie på baksidan) som i skrivande stund sitter på väggen på mitt rum i föräldrahemmet.

Om ni kommer att se den här på bio så råder jag er att smörja in er rikligt med glidmedel. Jag har en känsla av att det kan behövas.

Jag ser tre anledningar till att man söker på det här.

1. Man vågade inte se klart
2. Personen i fråga somnade innan slutet.
3. Någon ville verka smart, googlade det här och skulle sen, 5 minuter in i filmen, "gissa" hur den slutade. Classic Peg!

Om man inte kan säga det själv...

What he said.

Melodifestivalen

Det här är ju egentligen att sparka in den öppnaste dörren av alla. Fast den kräver tydligen ändå en hård jävla spark. Särskilt idag då det är final.

Jag vet inte många som erkänner helt öppet att de gillar melodifestivalen. Ändå sitter väldigt, väldigt många som klistrade framför tv-apparaten klockan 8 på lördagarna i dessa tider. Varför? För att de gillar musik i största allmänhet?

Nej.

Melodifestivalen spelar popmusik. Dålig popmusik. Vissa skulle säga "Appapp, det har ju på senare tid fått lite genrebredd och det finns något för alla". Fel, fel, fittfel. Det finns ingen jävla genrebredd. Allt är kommersiell och steril radiopop. Det finns en mall för hur låten ska se ut och som alla följer slaviskt. En beprövad ackordsföljd, inom alla stilar, är Am - F - C - G. Finns det någon artist eller band som inte har använt sig av den vid något tillfälle? Melodifestivalmallen är som den, fast in absurdum. Inte så mycket i hur själva låten är uppbyggd, men hur det ska vara. Det ska vara publikfriande. Inte för edgy. Även om det alltid är något bidrag som "sticker ut" (gör det verkligen det?) så är alla bidragen samma jävla dynga i det stora hela musikkosmos som finns runt oss. Allt är i grund och botten bajs och då spelar det ingen roll om man kallar det för hårdrock, ballad eller pop. Melodifestivalen sprider dynga.

Fast varför klagar jag ens på musiken? Det är ju ändå inte det som spelar någon roll.

Pengar. Allt handlar om de där jävla pengarna. Musik är konst och konst kan man inte sätta en prislapp på. Vad gör artisterna och låtskrivarna egentligen? De sitter inte hemma i flera år med skrivkramp, panikångest och pressen att skapa något bra som folk kan reflektera över. Nej, de slänger ihop en refräng på 5 minuter, lägger en rytm, några ackord (kanske Am - F - C - G) låter någon schlagerstjärna lägga på sång och vips så är det klart. Hela processen tar en liten stund, men de pressar fram bra många på kort tid. Ingen som helst känsla för kvalité, lägger inte ner någon själ i arbetet. Trent Reznor är en nyskapande arkitekt med visioner så är schlageridioterna oseriösa hantverkare i jämförelse. När många, många indieartister kämpar och sliter för att producera något bra men som väldigt få kommer att höra så pluppar musikindustrin ut några singlar som får radiotid, folkparksturné och medial uppmärksamhet. Detta göder en oerhört hjärndöd musikindustri som tjänar pengar på dig. De gör inte musik, som ska betraktas som konst och kultur, för dig eller för sin egen estetiska tillfredsställelse, utan bara för att tjäna pengar.

Tänk på det när ni stödjer den här industrin. Det finns så mycket mer om ni bara ger er ut och lyssnar. Matas inte av musikindustrin. Ge er ut i myspace-träsket och leta upp helt okända artister. Gå på bandkväll på er lokala arena där helt okända band spelar. De har kanske inte ens en färdig demo. Ni kommer att stöta på så mycket skit, men till slut så hittar ni något eget. Eller så sitter ni kvar i er soffa och gnäller över hur dåliga artisterna är den här veckan och går sedan och dansar järnet till samma låt på en krog nästa helg. FÅR!

Själv tänker jag bli full och gnälla över hur dålig musik det är på fester i kväll. Jag har mer gnäll i fingerspetsarna, men jag måste duscha också.

Transformers I

Som ni ser så har Lena börjat att skriva lite här. Det är bra, då slipper jag titta på alla dåliga filmer på egen hand (även om jag faktiskt njuter av att kasta bajs så kan det bli lite mycket). Nog om det.

Transformers. Jag har så många skäl att avsky den här filmen. Jag har sett tvåan också, men då var jag inte nykter, så det minns jag inte så mycket av. Den första filmen hade jag oturen att se när jag var pigg och kry och inte hade några ångestdämpande substanser till hands. Jag har lyckats förtränga en del av "handlingen", men jag kommer så väl ihåg känslan.

"Handlingen". Ja, den grundar sig ju på den gamla tecknade serien med samma namn. Jag hade inte lyckan att följa tv-serien, men den har ju en hel del fans där ute. Jag är verkligen inte ute efter att trycka ner tv-serien, den har jag full respekt för, men de som faktiskt tittade på den när det begav sig måste ju känna sig våldtagna på sina barndomsminnen. Det är lite så Michael Bay jobbar. Filmen handlar i alla fall om den unge Sam som får tag på en mystisk kub (Allspark) som är grunden för kriget mellan Decepticons (elaka) och Autobots (schyssta typer) från planeten Cybertron. Decepticons får ju absolut inte få tag på den, så Autobots måste skydda Sam. Ja. Så Decepticons anfaller Jorden och Sam måste rädda världen tillsammans med Mikaela och så vidare. Det är ungefär det som händer. Det är väl kanske 10 minuter av dialog och händelser som leder filmen framåt, resten är explosioner och slow motion-effekter av explosioner. Handlingen är alltså direkt underkastad specialeffekterna. Det är lite tråkigt, då själva historien i grunden är rätt så fantasifylld. Den når inte alls upp till sin fulla potential, det känns inte ens som att filmskaparna strävade efter att den skulle nå upp till någonting alls (förutom att dra in pengar på namnet).

Okej. Skäl att avsky filmen? Det är ju bara en vanlig amerikansk actionfilm med snygga effekter, explosioner och den snygga Megan Fox i kvinnlig lead. Fel, fel, fel, fel.

1. Huvudrollsinnehavarna är sämst.
Först och främst så är huvudrollsinnehavararen Shia LaBeouf. Om någon skulle komma och påstå att han är som en ny Nic Cage så skulle jag nog bara nicka och hålla med. För er som inte vet så är inte det något man ska sträva efter som skådespelare. Ja, man får ju vara med i ALLA filmer, trots att man bara kan en grej. Nic Cage kan prata med lite skrapig röst och ha solglasögon på sig och Shia LaBeouf kan se ut som en liten tönt. Det är ungefär det han gör genom hela filmen. Shia är en så dålig skådis så att han gör att man ställer sig på Decepticons sida. Man kan lika gärna se någon annan film med LaBeouf i så förstår man precis hur han är i den här filmen. Han kör sin grej och hans grej är inte bra.

Detsamma gäller Megan Fox. Hon kör också sin grej. Snygg? Mnjae, smaken är väl som baken. Din är full av skit. Det enda skälet till varför hon får vara med i filmer är väl för att hon är snygg. Det blir väldigt ytligt när man tillsätter den kvinnliga huvudrollen enbart för utseende och inte för själva skådespelarinsatsen. Nu talar jag för mig själv, men jag tror ändå att de flesta inte bryr sig om utseendet på en skådespelare om skådespelaren är övertygande. Om skådespelaren är snygg men inte klarar av att ha mer än ett ansiktsuttryck filmen igenom så tröttnar man till slut. Ser man en film så vill man se en film, vill man titta på snygga tjejer så kan man köpa sig en glass och sätta sig på en bänk på stan någonstans.

2. Michael Bay.
Michael Bay har haft en explosionsartad karriär. Det vill säga att han byggt sina filmer på explosioner och snabba klipp mellan skärrade ansiktsuttryck. Detsamma gäller Transformers när Autobots och Decepticons drabbar samman och ödelägger städer. Om man är typ 13 och har ADHD så kan det ju vara kul att se på en lång (lååååång) sekvens av bara explosioner, men för normalt funtade människor så sitter man ju tillslut och är mest avtrubbad. Det är som en hängmatte-EQ när man mixar gitarrer; syftet är att det ska låta mycket och häftigt, men efter en liten stund så blir det bara själlöst och tomt. En vägg av explosioner. Det är så oerhört ointressant. Man kommer på sig själv med att sitta och fippla med telefonen i 10 minuter och när man tittar upp igen så har inte filmen kommit någon vart.

3. Jag köpte den här.
Jag brukar faktiskt köpa filmer lite då och då, jag laddar inte ner allting. Jag gillar att ha några bra filmer i bokhyllan, där det är kommentatorsspår, extramaterial och bra kvalité. Den här har jag gömt undan någonstans. Jag fick ett presentkort på Expert för några år sedan och valde då att köpa ett par filmer, det här var en av dom. 200 spänn. Jag la 200 spänn på den här filmen. Det räckte att se den en gång, så då hade jag ju lika gärna kunnat se den på bio för halva priset. Jaja, jag får helt enkelt skylla mig själv. Jag säger  bara att om filmbolagen fortsätter att låta Mr. Bay göra filmer med Shia LaBeouf så kommer fildelningsindustrin aldrig att dö. Man vågar ju inte göra den investeringen längre när man riskerar att köpa en så här dyr bajsmacka.

Nu finns det ju tre stycken filmer i serien. Jag har, som jag nämnde, typ sett den andra. Trean planerar jag inte att se heller. Om jag nu skulle få för mig att se den tredje så kommer jag inte att betala för det, så mycket kan jag lov.

Den är nog inte ens värd nedladdningstiden.

The Canyon

Ni vet de här filmerna som handlar om att ge sig ut i vildmarken utan att notifiera någon om vart man ska och sen händer något oväntat och helt plötsligt är man vilse och hjälplös? Det här var en sån film, fast en ovanligt dålig en. I korthet så är det detta som händer i filmen: Ett par åker till Grand Canyon på sin typ smekmånad efter att de rymt till Las Vegas för att gifta sig i smyg. Då de inte hade fixat några tillstånd att ge sig ut i canyonland så följer de med en man som påstår sig vara den ultimata guiden och som hävdar att han kan fixa tillstånden. På mulåsnor ger de sig iväg ut i vildmarken och allt går bra tills skallerormar skrämmer mulorna som kastar av alla tre ryttare och rymmer iväg. Observera att djuren man ser springa iväg inte längre är mulåsnor, utan det är hästar, men när en av de senare dyker upp så är det en mulåsna igen. Guiden blir sedan biten av en av ormarna och dör så småningom av betten. Paret begraver guiden och börjar vandra för att hitta civilisation. Eller begraver och begraver, de lägger massor av stenar över honom, som om det skulle hindra rovdjur från att äta upp hans döda kropp. Efter att ha märkt att de går i cirklar slår de läger för natten. Men nattetid är farlig tid och då kommer vargar på besök, men den här gången gick det bra. (Scenariona med vargar är helt absurda och inte alls trovärdiga). Killen får sedan en briljant idé att de ska klättra upp/över en klippvägg för att kunna få mottagning på telefonen och kunna ringa räddningstjänsten. Det går inget bra, precis som med alla andra dåliga eller rent sagt störda beslut de tagit. Båda ramlar ner men han landar ganska dåligt. Rejält dåligt. Han bryter foten när den fastnar mellan två klippor. Tjejen, som förövrigt spelas av världens grymmaste skådespelerska; Yvonne Strahovski, tvingas springa tillbaka till den begravna guiden som hade en kniv. Varför de inte tog kniven från början är ett mysterium. Hon springer tillbaka till sin man som hon fram tills nu inte visat några större känslor för. Lite konstigt är det också att de virrade omkring i cirklar en hel dag, men att hon hittar tillbaka till guiden och sedan tillbaka till hennes man utan några som helst problem. Gråt gråt gråt, "nej jag kan inte" leder till att hon amputerar hennes mans ben för att rädda hans liv. Hon släpar iväg med honom tills det att han i princip säger att hon måste ta livet av honom, att hon måste lämna honom men att hon inte får lämna honom levande. Hon kväver sin man och bara minuter senare kommer räddningshelikoptern och sen eftertexterna.

Jag vet knappt vart jag ska börja. Jag trodde aldrig att Yvonne Stahovski skulle vara med i en så urkass film. Iof spelades den in innan Chuck, men ändå. Manuset är förskräckligt, från början till slut. Det kanske allra viktigaste problemet, dvs brist på vatten, uppmärksammas knappt och varför tog de inte guidens kniv från början? Så många frågor utan svar. Den manliga skådespelaren (Eion Bailey) hade ju i alla fall kunnat vara snygg och inte ha en bringa som en ryamatta. Manusförfattaren har uppenbarligen ingen som helst aning över hur människor fungerar. Det gifta paret beter sig inte som ett par och sättet de hanterar olika faror på är, seriöst, helt galet. Han har skrivit det hela som att vargar är det farligaste hotet om man vilset vandrar omkring i ödemark. Idiot. Vatten! I den värmen som är i Grand Canyon är vattenbrist det absolut farligaste. De skulle inte ha klarat sig ett dygn om de förbrände energi på det sättet de gjorde.

Nae, den var ingen höjdare alls. Den var lite som 127 timmar fast katastrofalt mycket sämre. Se The Canyon om du vill se en absolut intetsägande film med orealistiska men ack så hädelselösa scener.  

Drive Angry

Hur många har sett filmen Drive Angry? Jag kan faktiskt svaret på den frågan och det är: alldeles för många.

Den klassas som en action/crime/fantasy-film, men borde stå under kategorin ”wtf?”. Jag har haft det stora nöjet att se den här filmen inte en, utan två gånger och jag kan ärligt talat säga att jag fortfarande inte förstår handlingen. Som jag ser det så handlar det om en man i övre medelåldern och som har varit i den här åldern i hundratals år, som har blekt och tunt hår, som dricker mycket alkohol och gillar vapen, som kör bil utan att titta på vägen, som vill ha hämnd för något och fira framgång genom att dricka alkohol ur ett mänskligt kranium och som, av något konstigt skäl, är attraktiv för unga och snygga tjejer. Biljakter, explosioner, vapen och sexscener sammanfattar det hela. Och ärligt talat, vem vill se den skabbige Nicolas Cage i en sexscen? Hela filmen är som en lång ”vafan”-upplevelse.

Enligt Imdb, som jag fick vända mig till då jag inte kunde lista ut handlingen, så är detta en film om den övermänsklige John Milton (Cage) som ska hämnas för mordet på sin dotter. Elakingen bakom det hela är Jonah King (Billy Burke) som är ledare för en satanistisk kult och också är övermänsklig på något sätt. Milton har tre dagar på sig att rädda sin dotterdotter innan hon blir offrad till gudarna av King. Alltså euw, morfar Cage har alltså fysiska relationer till tjejer i 20-årsåldern? Milton äger också en märklig revolver som kallas för guda-dräparen (The God-killer - allt låter så tufft på svenska). I jakten på King blir Milton och en tjej han raggat upp (spelad av Amber Heard) jagade av en man med FBI-bricka och som kallas för The Accountant (William Fichtner). Tack Imdb för den infon, men jag förstår fortfarande inte vad filmen handlar om, eller jag förstår i alla fall inte poängen. Någonting med gudar och offer, men allt blir en enda röra och det enda som man minns när filmen är slut är den hemska bild som bränts fast på insidan av ögonlocken från sexscenen då Cage skjuter elakingar medan han och tjejen fortfarande gör vilda apdansen. Det och att han dricker alkohol ur ett kranium, av inget uppenbart skäl.

Filmens catch phrase är ”All Hell Breakes Loose” och det känns ganska passande då man inte har en jävla aning om vad fan som händer i stora delar av filmen.

Inte nog med att filmen är hemsk som den är, den visades även på bio i 3D. Det sista man vill är att få känslan att Nicolas Cage kommer mot en, seriöst, den mannen vill man inte röra ens med tång. Och hans hår?! Enligt vem var det en bra idé att bleka håret på en tunnhårig, men långhårig, 47-årig man? 3D-effekten införlivar också falskt hopp för tittarna. Man ser revolvern, sträcker sig efter den och tänker ”äntligen, äntligen får jag skjuta mig själv i huvudet och slippa det här eländet”. Den är så nära men ack så långt borta.

En medlem i kulten: We're gonna live forever!
The Accountant: If, by "forever", you mean the next 5 seconds, you're absolutely right
… AAAAAAHH! Så dåligt manus att man vill dö. Dör man så slipper man Nicolas Cage, för den jäveln kommer ju leva för alltid. 

Bridesmaids

Har fått den stora äran att få gästblogga här och tänkte börja med att dela ut lägsta betyg åt en film som alla verkar älska, nämligen Bridesmaids.

Jag kan förstå att människor som aldrig tittat på Saturday Night Live tycker att det är en bra och rolig film och jag själv tyckte att den var helt okej första gången jag såg den. MEN sedan dess har jag fått upp ögonen för det geniala arbetet som de två huvudpersonerna i filmen, Kristen Wiig och Maya Rudolph, gör i Saturday Night Live. Det handlar inte så mycket om vad som är fel med filmen utan mer om vad som kunde gjorts bättre, för det finns ingen tvekan om att det är bra skådespelerskor/komiker som är med. Även om jag personligen är lite kär i Kristen Wiig så tycker jag att inte att hon förtjänade att bli Oscarnominerad för bästa manus. Problemet är att manuset inte är tillräckligt nytänkande, faktiskt inte nytänkande alls och karaktärerna fungerar inte riktigt heller. Och om man nu har kollat på SNL så vet man att Wiig och Rudolph är som bäst när de får spela starka och annorlunda karaktärer. Men nog om SNL, nu tar vi och går igenom filmen. 

Filmen börjar med en hemskt osexig sexscen mellan Annie (Kristen Wiig) och Ted (Jon Hamm som spelar älskaren som bara vill ha den fysiska biten och absolut inget förhållande), där det är fruktansvärt svårt att inte lägga märke till Kristens kalkonhals. Annie som uppenbarligen vill vara i ett förhållande möter det faktum att hennes bästa vän, Lillian, har hittat mannen i sitt liv och ska gifta sig. Som bästa vän får hon rollen som brudtärna och alla de uppdrag som det innebär, men på vägen möter hon stark konkurrens från en av Lillans andra vänner, Becca, och det hela blir en fight om vem som kan vara den bästa vännen. Med sitt eget hjärta krossat försöker Annie ta sig samman och fejka sin glädje genom alla bröllopsritualer, men blir gång på gång överträffad av Becca. I stort handlar alltså filmen om Annies misslyckade val och sorgliga liv. Det blir bara värre och värre för Annie och vid ett tillfälle har hon absolut ingenting, varken ett eget hem att bo i eller Lillians vänskap. Självklart händer allt detta med semi-komiska inslag och ännu mer uppenbart är det att det hela kommer vända och vänskapen återgå till det den en gång var. Den här filmen har mycket av allt, men scenerna och replikerna blir aldrig så roliga som man förväntat sig och ofta så går det hela lite för långt åt det typiska amerikanska komedi-hållet, dvs magsjuka, bajs och pinsamt sex. Det som filmen har är briljanta komiker som spelar halv-roliga roller, en irländsk kille, Chris O’Dowd, vars accent är sexigare än hans utseende, en manusförfattare som är den absolut roligaste kvinnliga komikern som jag vet men som istället för att ta ut svängarna har anpassat filmen efter de stereotypiska komedierna samt en tjock kvinna som sägs vara rolig men som, vid min vetskap, aldrig faktiskt har bevisat att hon är det.

Nu kanske inte ni tycker att detta låter tillräckligt illa för att ge lägsta betyg, men sanningen är att Bridesmaids inte är rolig och eftersom att det är hela poängen med komedier så resulterar det i att den får ett dåligt betyg. Den är inte mer en tjej-variant av Baksmällan och med risk att irritera de läsare som redan inte alls håller med om det här inlägget så avstår jag från att kasta bajs på ytterligare en film som hyllas av många.

90%  fräscha röster på Rotten Tomatoes, men av mig får den bara en röst, utan några som helst tomater, helt enkelt är den bara…
…rutten.