Melodifestivalen

Det här är ju egentligen att sparka in den öppnaste dörren av alla. Fast den kräver tydligen ändå en hård jävla spark. Särskilt idag då det är final.

Jag vet inte många som erkänner helt öppet att de gillar melodifestivalen. Ändå sitter väldigt, väldigt många som klistrade framför tv-apparaten klockan 8 på lördagarna i dessa tider. Varför? För att de gillar musik i största allmänhet?

Nej.

Melodifestivalen spelar popmusik. Dålig popmusik. Vissa skulle säga "Appapp, det har ju på senare tid fått lite genrebredd och det finns något för alla". Fel, fel, fittfel. Det finns ingen jävla genrebredd. Allt är kommersiell och steril radiopop. Det finns en mall för hur låten ska se ut och som alla följer slaviskt. En beprövad ackordsföljd, inom alla stilar, är Am - F - C - G. Finns det någon artist eller band som inte har använt sig av den vid något tillfälle? Melodifestivalmallen är som den, fast in absurdum. Inte så mycket i hur själva låten är uppbyggd, men hur det ska vara. Det ska vara publikfriande. Inte för edgy. Även om det alltid är något bidrag som "sticker ut" (gör det verkligen det?) så är alla bidragen samma jävla dynga i det stora hela musikkosmos som finns runt oss. Allt är i grund och botten bajs och då spelar det ingen roll om man kallar det för hårdrock, ballad eller pop. Melodifestivalen sprider dynga.

Fast varför klagar jag ens på musiken? Det är ju ändå inte det som spelar någon roll.

Pengar. Allt handlar om de där jävla pengarna. Musik är konst och konst kan man inte sätta en prislapp på. Vad gör artisterna och låtskrivarna egentligen? De sitter inte hemma i flera år med skrivkramp, panikångest och pressen att skapa något bra som folk kan reflektera över. Nej, de slänger ihop en refräng på 5 minuter, lägger en rytm, några ackord (kanske Am - F - C - G) låter någon schlagerstjärna lägga på sång och vips så är det klart. Hela processen tar en liten stund, men de pressar fram bra många på kort tid. Ingen som helst känsla för kvalité, lägger inte ner någon själ i arbetet. Trent Reznor är en nyskapande arkitekt med visioner så är schlageridioterna oseriösa hantverkare i jämförelse. När många, många indieartister kämpar och sliter för att producera något bra men som väldigt få kommer att höra så pluppar musikindustrin ut några singlar som får radiotid, folkparksturné och medial uppmärksamhet. Detta göder en oerhört hjärndöd musikindustri som tjänar pengar på dig. De gör inte musik, som ska betraktas som konst och kultur, för dig eller för sin egen estetiska tillfredsställelse, utan bara för att tjäna pengar.

Tänk på det när ni stödjer den här industrin. Det finns så mycket mer om ni bara ger er ut och lyssnar. Matas inte av musikindustrin. Ge er ut i myspace-träsket och leta upp helt okända artister. Gå på bandkväll på er lokala arena där helt okända band spelar. De har kanske inte ens en färdig demo. Ni kommer att stöta på så mycket skit, men till slut så hittar ni något eget. Eller så sitter ni kvar i er soffa och gnäller över hur dåliga artisterna är den här veckan och går sedan och dansar järnet till samma låt på en krog nästa helg. FÅR!

Själv tänker jag bli full och gnälla över hur dålig musik det är på fester i kväll. Jag har mer gnäll i fingerspetsarna, men jag måste duscha också.