Bridesmaids

Har fått den stora äran att få gästblogga här och tänkte börja med att dela ut lägsta betyg åt en film som alla verkar älska, nämligen Bridesmaids.

Jag kan förstå att människor som aldrig tittat på Saturday Night Live tycker att det är en bra och rolig film och jag själv tyckte att den var helt okej första gången jag såg den. MEN sedan dess har jag fått upp ögonen för det geniala arbetet som de två huvudpersonerna i filmen, Kristen Wiig och Maya Rudolph, gör i Saturday Night Live. Det handlar inte så mycket om vad som är fel med filmen utan mer om vad som kunde gjorts bättre, för det finns ingen tvekan om att det är bra skådespelerskor/komiker som är med. Även om jag personligen är lite kär i Kristen Wiig så tycker jag att inte att hon förtjänade att bli Oscarnominerad för bästa manus. Problemet är att manuset inte är tillräckligt nytänkande, faktiskt inte nytänkande alls och karaktärerna fungerar inte riktigt heller. Och om man nu har kollat på SNL så vet man att Wiig och Rudolph är som bäst när de får spela starka och annorlunda karaktärer. Men nog om SNL, nu tar vi och går igenom filmen. 

Filmen börjar med en hemskt osexig sexscen mellan Annie (Kristen Wiig) och Ted (Jon Hamm som spelar älskaren som bara vill ha den fysiska biten och absolut inget förhållande), där det är fruktansvärt svårt att inte lägga märke till Kristens kalkonhals. Annie som uppenbarligen vill vara i ett förhållande möter det faktum att hennes bästa vän, Lillian, har hittat mannen i sitt liv och ska gifta sig. Som bästa vän får hon rollen som brudtärna och alla de uppdrag som det innebär, men på vägen möter hon stark konkurrens från en av Lillans andra vänner, Becca, och det hela blir en fight om vem som kan vara den bästa vännen. Med sitt eget hjärta krossat försöker Annie ta sig samman och fejka sin glädje genom alla bröllopsritualer, men blir gång på gång överträffad av Becca. I stort handlar alltså filmen om Annies misslyckade val och sorgliga liv. Det blir bara värre och värre för Annie och vid ett tillfälle har hon absolut ingenting, varken ett eget hem att bo i eller Lillians vänskap. Självklart händer allt detta med semi-komiska inslag och ännu mer uppenbart är det att det hela kommer vända och vänskapen återgå till det den en gång var. Den här filmen har mycket av allt, men scenerna och replikerna blir aldrig så roliga som man förväntat sig och ofta så går det hela lite för långt åt det typiska amerikanska komedi-hållet, dvs magsjuka, bajs och pinsamt sex. Det som filmen har är briljanta komiker som spelar halv-roliga roller, en irländsk kille, Chris O’Dowd, vars accent är sexigare än hans utseende, en manusförfattare som är den absolut roligaste kvinnliga komikern som jag vet men som istället för att ta ut svängarna har anpassat filmen efter de stereotypiska komedierna samt en tjock kvinna som sägs vara rolig men som, vid min vetskap, aldrig faktiskt har bevisat att hon är det.

Nu kanske inte ni tycker att detta låter tillräckligt illa för att ge lägsta betyg, men sanningen är att Bridesmaids inte är rolig och eftersom att det är hela poängen med komedier så resulterar det i att den får ett dåligt betyg. Den är inte mer en tjej-variant av Baksmällan och med risk att irritera de läsare som redan inte alls håller med om det här inlägget så avstår jag från att kasta bajs på ytterligare en film som hyllas av många.

90%  fräscha röster på Rotten Tomatoes, men av mig får den bara en röst, utan några som helst tomater, helt enkelt är den bara…
…rutten.