söndag 4 mars 2012

The Canyon


Ni vet de här filmerna som handlar om att ge sig ut i vildmarken utan att notifiera någon om vart man ska och sen händer något oväntat och helt plötsligt är man vilse och hjälplös? Det här var en sån film, fast en ovanligt dålig en. I korthet så är det detta som händer i filmen: Ett par åker till Grand Canyon på sin typ smekmånad efter att de rymt till Las Vegas för att gifta sig i smyg. Då de inte hade fixat några tillstånd att ge sig ut i canyonland så följer de med en man som påstår sig vara den ultimata guiden och som hävdar att han kan fixa tillstånden. På mulåsnor ger de sig iväg ut i vildmarken och allt går bra tills skallerormar skrämmer mulorna som kastar av alla tre ryttare och rymmer iväg. Observera att djuren man ser springa iväg inte längre är mulåsnor, utan det är hästar, men när en av de senare dyker upp så är det en mulåsna igen. Guiden blir sedan biten av en av ormarna och dör så småningom av betten. Paret begraver guiden och börjar vandra för att hitta civilisation. Eller begraver och begraver, de lägger massor av stenar över honom, som om det skulle hindra rovdjur från att äta upp hans döda kropp. Efter att ha märkt att de går i cirklar slår de läger för natten. Men nattetid är farlig tid och då kommer vargar på besök, men den här gången gick det bra. (Scenariona med vargar är helt absurda och inte alls trovärdiga). Killen får sedan en briljant idé att de ska klättra upp/över en klippvägg för att kunna få mottagning på telefonen och kunna ringa räddningstjänsten. Det går inget bra, precis som med alla andra dåliga eller rent sagt störda beslut de tagit. Båda ramlar ner men han landar ganska dåligt. Rejält dåligt. Han bryter foten när den fastnar mellan två klippor. Tjejen, som förövrigt spelas av världens grymmaste skådespelerska; Yvonne Strahovski, tvingas springa tillbaka till den begravna guiden som hade en kniv. Varför de inte tog kniven från början är ett mysterium. Hon springer tillbaka till sin man som hon fram tills nu inte visat några större känslor för. Lite konstigt är det också att de virrade omkring i cirklar en hel dag, men att hon hittar tillbaka till guiden och sedan tillbaka till hennes man utan några som helst problem. Gråt gråt gråt, "nej jag kan inte" leder till att hon amputerar hennes mans ben för att rädda hans liv. Hon släpar iväg med honom tills det att han i princip säger att hon måste ta livet av honom, att hon måste lämna honom men att hon inte får lämna honom levande. Hon kväver sin man och bara minuter senare kommer räddningshelikoptern och sen eftertexterna.

Jag vet knappt vart jag ska börja. Jag trodde aldrig att Yvonne Stahovski skulle vara med i en så urkass film. Iof spelades den in innan Chuck, men ändå. Manuset är förskräckligt, från början till slut. Det kanske allra viktigaste problemet, dvs brist på vatten, uppmärksammas knappt och varför tog de inte guidens kniv från början? Så många frågor utan svar. Den manliga skådespelaren (Eion Bailey) hade ju i alla fall kunnat vara snygg och inte ha en bringa som en ryamatta. Manusförfattaren har uppenbarligen ingen som helst aning över hur människor fungerar. Det gifta paret beter sig inte som ett par och sättet de hanterar olika faror på är, seriöst, helt galet. Han har skrivit det hela som att vargar är det farligaste hotet om man vilset vandrar omkring i ödemark. Idiot. Vatten! I den värmen som är i Grand Canyon är vattenbrist det absolut farligaste. De skulle inte ha klarat sig ett dygn om de förbrände energi på det sättet de gjorde.

Nae, den var ingen höjdare alls. Den var lite som 127 timmar fast katastrofalt mycket sämre. Se The Canyon om du vill se en absolut intetsägande film med orealistiska men ack så hädelselösa scener.  

1 kommentar:

  1. Du pratar om manus och manusförfattare, men är du helt säker på att det ens fanns någon i den filmen?

    SvaraRadera