Ni vet de här filmerna
som handlar om att ge sig ut i vildmarken utan att notifiera någon om vart man
ska och sen händer något oväntat och helt plötsligt är man vilse och hjälplös?
Det här var en sån film, fast en ovanligt dålig en. I korthet så är det detta
som händer i filmen: Ett par åker till Grand Canyon på sin typ smekmånad efter
att de rymt till Las Vegas för att gifta sig i smyg. Då de inte hade fixat
några tillstånd att ge sig ut i canyonland så följer de med en man som påstår
sig vara den ultimata guiden och som hävdar att han kan fixa tillstånden. På
mulåsnor ger de sig iväg ut i vildmarken och allt går bra tills skallerormar
skrämmer mulorna som kastar av alla tre ryttare och rymmer iväg. Observera att djuren
man ser springa iväg inte längre är mulåsnor, utan det är hästar, men när en av
de senare dyker upp så är det en mulåsna igen. Guiden blir sedan biten av en av
ormarna och dör så småningom av betten. Paret begraver guiden och börjar vandra
för att hitta civilisation. Eller begraver och begraver, de lägger massor av
stenar över honom, som om det skulle hindra rovdjur från att äta upp hans döda
kropp. Efter att ha märkt att de går i cirklar slår de läger för natten. Men
nattetid är farlig tid och då kommer vargar på besök, men den här gången gick
det bra. (Scenariona med vargar är helt absurda och inte alls trovärdiga).
Killen får sedan en briljant idé att de ska klättra upp/över en klippvägg för
att kunna få mottagning på telefonen och kunna ringa räddningstjänsten. Det går
inget bra, precis som med alla andra dåliga eller rent sagt störda beslut de
tagit. Båda ramlar ner men han landar ganska dåligt. Rejält dåligt. Han bryter
foten när den fastnar mellan två klippor. Tjejen, som förövrigt spelas av
världens grymmaste skådespelerska; Yvonne Strahovski, tvingas springa tillbaka
till den begravna guiden som hade en kniv. Varför de inte tog kniven från
början är ett mysterium. Hon springer tillbaka till sin man som hon fram tills
nu inte visat några större känslor för. Lite konstigt är det också att de
virrade omkring i cirklar en hel dag, men att hon hittar tillbaka till guiden
och sedan tillbaka till hennes man utan några som helst problem. Gråt gråt
gråt, "nej jag kan inte" leder till att hon amputerar hennes mans ben
för att rädda hans liv. Hon släpar iväg med honom tills det att han i princip
säger att hon måste ta livet av honom, att hon måste lämna honom men att hon
inte får lämna honom levande. Hon kväver sin man och bara minuter senare kommer
räddningshelikoptern och sen eftertexterna.
Jag vet knappt vart jag ska börja. Jag trodde aldrig att Yvonne Stahovski skulle vara med i en så urkass film. Iof spelades den in innan Chuck, men ändå. Manuset är förskräckligt, från början till slut. Det kanske allra viktigaste problemet, dvs brist på vatten, uppmärksammas knappt och varför tog de inte guidens kniv från början? Så många frågor utan svar. Den manliga skådespelaren (Eion Bailey) hade ju i alla fall kunnat vara snygg och inte ha en bringa som en ryamatta. Manusförfattaren har uppenbarligen ingen som helst aning över hur människor fungerar. Det gifta paret beter sig inte som ett par och sättet de hanterar olika faror på är, seriöst, helt galet. Han har skrivit det hela som att vargar är det farligaste hotet om man vilset vandrar omkring i ödemark. Idiot. Vatten! I den värmen som är i Grand Canyon är vattenbrist det absolut farligaste. De skulle inte ha klarat sig ett dygn om de förbrände energi på det sättet de gjorde.
Jag vet knappt vart jag ska börja. Jag trodde aldrig att Yvonne Stahovski skulle vara med i en så urkass film. Iof spelades den in innan Chuck, men ändå. Manuset är förskräckligt, från början till slut. Det kanske allra viktigaste problemet, dvs brist på vatten, uppmärksammas knappt och varför tog de inte guidens kniv från början? Så många frågor utan svar. Den manliga skådespelaren (Eion Bailey) hade ju i alla fall kunnat vara snygg och inte ha en bringa som en ryamatta. Manusförfattaren har uppenbarligen ingen som helst aning över hur människor fungerar. Det gifta paret beter sig inte som ett par och sättet de hanterar olika faror på är, seriöst, helt galet. Han har skrivit det hela som att vargar är det farligaste hotet om man vilset vandrar omkring i ödemark. Idiot. Vatten! I den värmen som är i Grand Canyon är vattenbrist det absolut farligaste. De skulle inte ha klarat sig ett dygn om de förbrände energi på det sättet de gjorde.
Nae, den var ingen
höjdare alls. Den var lite som 127 timmar fast katastrofalt mycket sämre. Se
The Canyon om du vill se en absolut intetsägande film med orealistiska men ack
så hädelselösa scener.
Du pratar om manus och manusförfattare, men är du helt säker på att det ens fanns någon i den filmen?
SvaraRadera