Bait.

Bait. En film som vi såg för ganska länge sedan men vars uselhet var så pass extrem att det behövdes mycket bearbetning för att ens försöka sätta ord på den.

Den handlar om en tsunamivåg som slår in över den australiensiska kusten och som fångar besökare i ett köpcenter, just i köpcentret. Fråga inte vilken av Australiens kuster, för det har jag ingen aning om. Det stackars lilla köpcentret som översvämmas på flera våningsplan. Våning 1 blir i princip helt vattenfyllt, medan källarvåningen med garage bara halvfylls. Det måste vara någon magisk luftficka det där.

Hur som helst så förde den stora vågen med sig lite ovälkomna besökare. Närmare bestämt hajar. Jag vet inte hur hajar reagerar på naturkatastrofer i vanliga fall, men om man ska tro på filmen så blir de i alla fall brutalt överarga och vill mest bara döda alla människor de ser.

Hela filmen handlar om hur en liten grupp människor triggar varandras till att bli så korkade som möjligt. Agerandet är helt och fullt, inte troligt. Att tillverka en egen hajbur, eller snarare hajrustning, av kundvagnar och sedan använda konserver med mat som sänke känns som en idé som ingen verklig människa skulle komma på. Någonsin. Hajarna i filmen kan trycka upp massiva ståldörrar, men tydligen så är ett kundvagnsnätet av lättmetall hajsäkert. Nu dör i och för sig inte den stackars människan i rustningen på grund av hajbett utan dör istället av att luftslangen trillade ner i vattnet och han kunde då inte simma upp till ytan eftersom han hade köttkonserver fastsatta runt anklarna. Det var en bra scen.

Skrik, plask, idioti och död. Det var väl typ den filmen det.