Insidious

Jag kom på att jag kanske ska skriva lite om en annan skräckfilm som blev ganska hajpad och skulle vara läskig innan jag lyckas förtränga den helt och hållet.

Insidous.

Lite som i Paranormal Activity så flyttar en familj in i ett nytt hus och genast börjar skumma saker att hända. En av sönerna gillar inte riktigt sitt rum, det är tydligen något skumt där. Han beger sig upp på vinden i ett obevakat ögonblick, blir rädd och trillar ner för en stege och slår sig. Dagen efter ligger pojken i något som verkar vara koma (men som uppenbarligen inte är det) och det börjar hända läskiga saker i huset. Ingen vet vad som är fel på pojken, han bara ligger där. Så efter några månader så flyttar de hem grabben till huset från sjukhuset så familjen slipper åka till sjukhuset och vara förtvivlade. Bra där, inga konstigheter. Det har fortfarande inte hänt något särskilt, förutom att det verkar vara lite skumma i huset. Alla i familjen börjar att se spöken/demoner/uppenbarligen otrevliga saker som kutar runt och de anlitar ett medium med tillhörande spökjägare. Mediet (är det den bestämda formen?) förklarar att han inte alls ligger i koma utan håller på med "astral projection" och har fastnat någonstans och kan inte komma tillbaka till kroppen. Vi stannar till här ett tag.

När jag hör astral projection så börjar jag genast tänka på flumtomtarna på Flashback som diskuterar sina upplevelser. Rent. Jävla. Bullshit. Det är svårt att hitta tillbaka till den där spänningen med det i bakhuvudet.

Så fortsätter det. Eller ja, nu ballar det ur. Fast inte på det bra sättet som jag önskar att det gjorde i många andra filmer, utan här lyckas de faktiskt totalt radera den spänning som man anade i början av filmen. Det blir fler utomkroppsliga upplevelser och pojken ska hämtas hem från det här spöklandet. Det hela blir så oerhört larvigt, så man sitter till slut och drar på munnen åt hur töntigt det är. Det som ska föreställa värsta spejsade sakerna och en jättehemsk plats där de döda bor är inte läskigare än en spökvandring i höstmörkret där utklädda 10-åringar hoppar fram och skriker "bu". Det känns som att Leigh Whannell, han har även gjort Saw-filmerna, led av total inspirationsbrist när han utformade den här biten av filmen. Ja, man märker verkligen hur de panikartat har försökt klämma fram någonting, men det blir mest en väldigt, väldigt dålig kopia av The Shining. Jag förstår inte om det skrämmande i filmen ska vara "hoppa-fram-plötsligt-och-skrämma-en" eller någon sorts suggestiv spänning. Inget av dessa knep fungerar särskilt bra i alla fall.

Tycker du om skräck med lite gore?
Du kommer att bli besviken.
Tycker du om filmer där det hoppas fram ur garderober när man inte är beredd?
Du kommer att bli besviken.
Tycker du om filmer där det är sån där spänning där man vet att något läskigt kommer att hända?
Du kommer att bli besviken.

Till och med slutet kunde jag ana och då brukar jag väldigt sällan naila det, hur förutsägbar filmen än är. Så dålig är den. Fast jag ger mig fan inte, kampen går vidare.