Jaha, det är väl inte mer än passande att jag den första film som jag recenserar är filmen som är själva upphovet till det här. Jag använder heller inget graderingssystem här, själva grejen är ju att allting får det lägsta betyg som finns: 5 skitpåsar.
Så, då sätter jag igång.
The Roommate skulle vara en del av min färd att börja uppskatta skräckfilmsgenren. Jag har egentligen aldrig varit något stort fan av skräckfilmer. När jag var liten blev jag så rädd så att jag inte kunde sova, nu när jag är äldre är jag tillräckligt rationell för att förstå hur överdrivet allting är. The Roommate visade sig ju inte direkt vara en skräckfilm, det står till och med drama/thriller på IMDb. Stor miss av mig, men jag plågade mig igenom den.
Den handlar alltså om Sarah spelad av Minka Kelly som börjar på college Det är fest, det är snygga trummisar som spanar in tjejer när de giggar. Cam Gigandet spelar då den snygga trummisen som spanar in henne och blir hennes ragg, bla bla bla. Som vilken tonårsfilm som helst. Ytligt. Sen raglar hon hem och träffar sin rumskompis, Rebecca, som är spelad av Leighton Meester. Hon är uppenbarligen lite för på och man förstår att något är skumt med henne. Det kan vara titeln som är lite avgörande i den delen också. Hon har tydligen inga vänner och börjar jaga iväg alla som står Sarah nära. Hon skrämmer skiten ur folk, men Sarah vill bara vara bussig och fortsätter vara hennes polare. Så fortsätter filmen så. Ingenting händer på ungefär en timme, tills Rebecca ballar ur på riktigt och börjar att ta till lite väl drastiska åtgärder. Det är lugnt, jag ska försöka att inte spoila något, men allting är väldigt förutsägbart.
Det är alltså någon sorts dramathriller som varken är särskilt dramatisk eller spännande. Man VET att Rebecca är skum och gör en massa saker, Sarah/Stephen (Cam) är kära och så. Det är inget djup i filmen som gör att man får förstå varför Rebecca gör som hon gör (eller jo, det får man ju, men det räcker inte) och skådespelarinsatserna är bedrövliga. Stephen är sockersöt, Rebecca är uppenbarligen lite galen, Sarah är en driven ung tjej som vill vara snäll och sen är det inget mer med det. Den kommer liksom aldrig riktigt igång. Man förväntar sig ju i alla fall någon liten scen där det är lite urballning, men sen efter 1:20 så upptäcker man att filmen snart är slut och att det inte har hänt något. Det är alltså en thriller utan spänning och ett drama utan dramatik. Den är helt enkelt genrelös och inte på något nyskapande och bra sätt.
Jag har sett en hel del dåliga filmer, men den här fungerar inte ens som alibi för att man vill få någon man tycker om att bli lite rädd i någon scen och krypa upp i famnen på en. Det kommer bara sluta illa, din partner kommer att sitta i andra änden av soffan och skriva sms eller spela Wordfeud och du kommer att vara tvungen att se klart på filmjäveln själv. Den är troligtvis oerhört kontraproduktiv på den fronten.
Så, det var nog det jag hade att säga om den filmen. Nu ska jag gå och lägga mig och förbanna mig över de timmar av sömn som jag slösade bort, för jag får faktiskt skylla mig själv att jag såg den här.
Kampen går vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar